It's alive! The jiffypåse is alive!!!

Ni vet hur de ser ut, påsarna man kan köpa av postens ombud. Gröna, färdigfrankerade saker i storlekarna s, m, l, xl. Skönheten med påsarna är att man köper den storlek man vill ha och sedan är det fritt att proppa i ända upp till två kilo och skicka, till ett relativt överkomligt pris. Ska man däremot skicka jiffyn utrikes brukar man få merfrankera för att kompensera kostnaden.

Det här hände på Postcenter för ett par år sedan, när jag stod lördagspass.

En man kommer in med en grön jiffypåse under armen.

Jag: "Hej, hur kan jag hjälpa till?"

Jiffymannen: "Jag vill skicka den här till England." *lägger jiffyn på disken*

Jag: "Okej, det blir några fler frimärken. Jag tar och väger den!"

Jag plockar upp jiffyn och vänder mig till vågen, men något är mysko: jiffyn rör sig! - och piper! Jag bara chockblänger på den lilla påsen och sedan på mannen.

Jag: "Men har du ett djur i jiffypåsen!?"

Jiffymannen: "Ja, det är ett marsvin."

Jag: "Men du kan väl inte skicka ett marsvin i en jiffypåse, fattar du väl!?!???"

Jiffymannen: "Den är till min brorsdotter, hon fyller år."

Jag fortsätter chockblänga på honom och han skruvar lite besvärat på sig.

Jag: "Man får inte skicka levande djur med posten, det är djurplågeri."

Mannen rycker åt sig jiffyn och går därifrån. Jag kan inte göra annat än att blinka förvirrat och följa efter, men när jag kommit ut genom dörren och tittar är han borta.

En halvtimma senare: mannen kommer tillbaka, med en låda. Jag tittar uppgivet på honom.

Jag: "Vad är det i lådan?"

Jiffymannen: *tyst*

Jag: "Är det ett marsvin i lådan?"

Jiffymannen: *tyst*

Tant, bakom honom i kön: "Men har han ett marsvin i lådan?"

Jiffymannen: "Jag vill skicka den här till England."

Lådan piper. Nog fan har han varit dåre nog att byta jiffyn mot en låda och sedan gå till exakt samma post som förut. Inga studieskulder där, inte...

Jag: "Nu är det du som går till zooaffären med det här marsvinet, annars ringer jag polisen!"

Jiffymannen ryggar tillbaka förskräckt: "Men det är mitt marsv-"

Jag: "Det spelar ingen roll, nu går du, säger jag!"

Och ut går han, med tanten hack i häl. Hon kommer tillbaka ungefär en kvart senare för att köpa frimärken och berättar att hon sett till att karln lämnat ifrån sig det stackars djuret.