Alla större företag har ett svarspostsystem. Ni vet, om man ex. är med i Postkodlotteriet eller någon bokklubb brukar det finnas ett svarskuvert där det står 'svarspost' följt av ett flersiffrigt nummer på raden under. Det är företagets kundnummer för svarspost.
Vissa företag har inte ett svarspostkundnummer, utan kör istället på modellen urklippbar lapp eller dylikt med en ruta där frimärket ska sitta och instruerande text i stil med 'var vänlig frankera' eller 'frankeras'. När personer tar för givet att allt är porto betalt av alla andra än dem själva hamnar talonger, brev, etc. på det lokala företagscentret för lösenbeläggning eller eftertaxering. Om man inte betalar för sig ser Posten därmed till att få betalt för den utförda tjänsten, i detta fall leveransen av försändelsen. Finns det ingen avsändare får mottagaren betala, finns det en avsändare får denne betala. 'S as simple as that.
Det finns dock givetvis oräkneliga roliga varianter kunderna hittar på för att slippa betala för portot. Idag kom ex. ett brev där avsändaren hade skrivit ett 'snillrikt' FRISVAR precis under den lilla frankeringsrutan. En annan mycket beprövad variant är när kunden helt sonika stryker över 'var vänlig frankera' och skriver 'porto betalt' med kulspetspenna ovanför/nedanför. Kreativt så det förslår och alltid lika roande! :D
Den här månaden har däremot ett av företagen kommit på hur de kan sänka avgiften de måste betala för de hundratals brev som kommer ofrankerade varje månad och lösenbeläggs. -Eftersom de är en klubb har de lagt till en ruta på svarskuvertet med tillhörande text: 'Klistra förmånsmärket här så vet vi att du är en av våra GULDkunder och förtjänar de allra bästa förmånerna, super-duper treatment, yadayada.' Och kunderna går på det, glatt klistrandes sina adresser på löpande band så att de blir eftertaxerade...
Vi finner ett STORT sadistiskt nöje i att eftertaxera varenda litet brev, såklart. Vi är ju postkassörer, vi _älskar_ att följa reglerna när folk puckar sig. ;)
onsdag 7 november 2007
Legimitation del 2
Efter det vanliga scenariot måste man ju dra några bubblare. Kunden som blivit bestulen på sin plånbok möter den byråkratiska världens regler, till exempel.
Kund (med Dotter 5+): "Jag ska hämta den här."
Kassör: "Då skriver du på där och så vill jag se din legitimation."
Kund: "Men det är ju den jag ska hämta, min har blivit stulen."
Kassör: "Aha, okej. Har du med dig din förlustanmälan?" (Obligatoriskt, never leave home without it, folks! Vägverket är hårda, den ska inspekteras av utlämnaren.)
Kund: *mulnar till* "Nej, behöver man ha det?"
Kassör: "Om du inte har förlustanmält hos polisen innebär det att Vägverket har registrerat in att du måste visa -och lämna- ditt gamla körkort för att få det nya."
Kund: *börjar skrika hysteriskt om ondska, byråkrati, posten och kassörens sexuella läggning*
Kassör: *sneglar smått oroligt på barnet, som tittar storögt på sin mamma med öppen mun. Den lilla handen svingas ursinnigt i luften av mammas hand*
Kund: *ballar ur totalt, tänker minsann inte ringa Vägverket, mens, barn, män, världen och fanihelvete vad allt är en konspiration!*
Kassör: "LUGN! Lugn, ta det lugnt nu. Jag fixar det här."
Kund: *ser triumferande ut, men ger kassören onda blickar. Barnet ser gråtfärdigt ut*
Kassör: *vänder ryggen till, spärrar upp ögonen i ett 'OMFG' och hämtar körkortet* "Kom ihåg att förlustanmäla nästa gång, det är jag som får ta på mitt ansvar att du bryter reglerna."
Kund: *MORR* Och går ut...
Kund (med Dotter 5+): "Jag ska hämta den här."
Kassör: "Då skriver du på där och så vill jag se din legitimation."
Kund: "Men det är ju den jag ska hämta, min har blivit stulen."
Kassör: "Aha, okej. Har du med dig din förlustanmälan?" (Obligatoriskt, never leave home without it, folks! Vägverket är hårda, den ska inspekteras av utlämnaren.)
Kund: *mulnar till* "Nej, behöver man ha det?"
Kassör: "Om du inte har förlustanmält hos polisen innebär det att Vägverket har registrerat in att du måste visa -och lämna- ditt gamla körkort för att få det nya."
Kund: *börjar skrika hysteriskt om ondska, byråkrati, posten och kassörens sexuella läggning*
Kassör: *sneglar smått oroligt på barnet, som tittar storögt på sin mamma med öppen mun. Den lilla handen svingas ursinnigt i luften av mammas hand*
Kund: *ballar ur totalt, tänker minsann inte ringa Vägverket, mens, barn, män, världen och fanihelvete vad allt är en konspiration!*
Kassör: "LUGN! Lugn, ta det lugnt nu. Jag fixar det här."
Kund: *ser triumferande ut, men ger kassören onda blickar. Barnet ser gråtfärdigt ut*
Kassör: *vänder ryggen till, spärrar upp ögonen i ett 'OMFG' och hämtar körkortet* "Kom ihåg att förlustanmäla nästa gång, det är jag som får ta på mitt ansvar att du bryter reglerna."
Kund: *MORR* Och går ut...
Legimitation?
Det är alltid en höjdare när folk ska hämta ut nytt körkort på företagscenter; man vet aldrig hur ärendet kommer att sluta. Det kan många gånger bli riktigt spännande!
Innan jag börjar dra exempel, låt mig tydliggöra ett faktum. Det är VÄGVERKET och inte Posten som bestämmer reglerna för utlämning. Detta för att skydda personernas egna identiteter. Onward ho!
Det absolut mest vanliga scenariot (haft 2 ggr redan idag) är följande:
En kund kommer in på Företagscenter med en avi. "Eh, hej. Jag ska hämta mitt körkort!"
Kassör: "Då skriver du under, sedan vill jag titta på din legitimation."
Kund: *skriver under*
Kassör: "Legitimation?"
Kund: "Men det är ju den jag ska hämta ut!"
Kassör: "... Okej, har du ID-kort eller pass på dig?"
Kund: *surt* "Nej. Vafan, ska man inte kunna få ut sitt leg i det här jävla landet -tirad: insert valfria svordomar och könsord riktade mot post och kassör, som uppenbarligen är satans sändebud-!!!"
Kassör: "Dessvärre kräver ett utlämnande av rekommenderat brev att kunden kan legitimera sig, jag är ledsen men så är det."
Kund: "Men det står ju inget om det, ju!"
Kassör: "Det står därnere på avin, men om du inte har giltig legitimation kan du alltid ta med dig någon som kan intyga att du är du -och som har giltig legitimation."
Kund: "-valfritt könsord-" *blänger, muttrar, blänger, går*
I vissa fall går inte kunden, utan ställer sig tjurigt i ett hörn och trycker efter att ha förkunnat att (oftast) han inte kommer röra sig ur fläcken förrän han fått ut körkortet. Förr eller senare får man en kund som ska hämta körkortet och får ut det. Då blir det: "Men HAN fick ju ut SITT körkort! Varför då!?!" Svaret blir då självklart: "Han hade giltigt leg." Varpå kunden surmulet klampar ut.
Ibland kan de bli riktigt kreativa i sin jakt på den åtråvärda rosa lappen. En kund raggade upp en person han inte ens kände och dök upp igen för att hämta körkortet. En annan försökte få sin minderåriga dotter som intygsgivare, eftersom treåringen hade pass...
Outgrundliga äro kundens vägar.
Innan jag börjar dra exempel, låt mig tydliggöra ett faktum. Det är VÄGVERKET och inte Posten som bestämmer reglerna för utlämning. Detta för att skydda personernas egna identiteter. Onward ho!
Det absolut mest vanliga scenariot (haft 2 ggr redan idag) är följande:
En kund kommer in på Företagscenter med en avi. "Eh, hej. Jag ska hämta mitt körkort!"
Kassör: "Då skriver du under, sedan vill jag titta på din legitimation."
Kund: *skriver under*
Kassör: "Legitimation?"
Kund: "Men det är ju den jag ska hämta ut!"
Kassör: "... Okej, har du ID-kort eller pass på dig?"
Kund: *surt* "Nej. Vafan, ska man inte kunna få ut sitt leg i det här jävla landet -tirad: insert valfria svordomar och könsord riktade mot post och kassör, som uppenbarligen är satans sändebud-!!!"
Kassör: "Dessvärre kräver ett utlämnande av rekommenderat brev att kunden kan legitimera sig, jag är ledsen men så är det."
Kund: "Men det står ju inget om det, ju!"
Kassör: "Det står därnere på avin, men om du inte har giltig legitimation kan du alltid ta med dig någon som kan intyga att du är du -och som har giltig legitimation."
Kund: "-valfritt könsord-" *blänger, muttrar, blänger, går*
I vissa fall går inte kunden, utan ställer sig tjurigt i ett hörn och trycker efter att ha förkunnat att (oftast) han inte kommer röra sig ur fläcken förrän han fått ut körkortet. Förr eller senare får man en kund som ska hämta körkortet och får ut det. Då blir det: "Men HAN fick ju ut SITT körkort! Varför då!?!" Svaret blir då självklart: "Han hade giltigt leg." Varpå kunden surmulet klampar ut.
Ibland kan de bli riktigt kreativa i sin jakt på den åtråvärda rosa lappen. En kund raggade upp en person han inte ens kände och dök upp igen för att hämta körkortet. En annan försökte få sin minderåriga dotter som intygsgivare, eftersom treåringen hade pass...
Outgrundliga äro kundens vägar.
fredag 2 november 2007
PR-tanten emigrerar
PR-tanten var och gjorde en ny tillfällig eftersändning hos M. Men nu ska hon styra om sin post till ett helt annat kontor, till M's stora glädje!
När M förklarade att den post som PR-tanten har begärt direktadresserad till det här företagscentret kommer ligga här och sedan returneras efter 30 dagar, visade PR-tanten sitt sanna jag och väste att postens service är anskrämlig. Hon rabblade elakheter och tog tid på sig, sedan vände hon på klacken och gick (vilket var tur då det var kö ända till dörren). Hon glömde däremot kvar sina cigaretter vid disken.
M ropade såklart "Hallå, du glömde dina cigaretter!" varpå PR-tanten ursinnigt tågade tillbaka till kassan och slet åt sig paketet bitskt fräsandes "Och nu vet alla att jag röker också!" M replikerade lugnt med "Nej, jag sade inte att du rökte. Jag sade att du hade glömt dina cigaretter." PR-tanten blängde på M med mord i blicken och svepte sedan oförrättat ut genom dörren med näsan högt i vädret.
Och det var förmodligen den sista gången M såg PR-tanten, om ödet står henne bi.
När M förklarade att den post som PR-tanten har begärt direktadresserad till det här företagscentret kommer ligga här och sedan returneras efter 30 dagar, visade PR-tanten sitt sanna jag och väste att postens service är anskrämlig. Hon rabblade elakheter och tog tid på sig, sedan vände hon på klacken och gick (vilket var tur då det var kö ända till dörren). Hon glömde däremot kvar sina cigaretter vid disken.
M ropade såklart "Hallå, du glömde dina cigaretter!" varpå PR-tanten ursinnigt tågade tillbaka till kassan och slet åt sig paketet bitskt fräsandes "Och nu vet alla att jag röker också!" M replikerade lugnt med "Nej, jag sade inte att du rökte. Jag sade att du hade glömt dina cigaretter." PR-tanten blängde på M med mord i blicken och svepte sedan oförrättat ut genom dörren med näsan högt i vädret.
Och det var förmodligen den sista gången M såg PR-tanten, om ödet står henne bi.
torsdag 1 november 2007
It's alive! The jiffypåse is alive!!!
Ni vet hur de ser ut, påsarna man kan köpa av postens ombud. Gröna, färdigfrankerade saker i storlekarna s, m, l, xl. Skönheten med påsarna är att man köper den storlek man vill ha och sedan är det fritt att proppa i ända upp till två kilo och skicka, till ett relativt överkomligt pris. Ska man däremot skicka jiffyn utrikes brukar man få merfrankera för att kompensera kostnaden.
Det här hände på Postcenter för ett par år sedan, när jag stod lördagspass.
En man kommer in med en grön jiffypåse under armen.
Jag: "Hej, hur kan jag hjälpa till?"
Jiffymannen: "Jag vill skicka den här till England." *lägger jiffyn på disken*
Jag: "Okej, det blir några fler frimärken. Jag tar och väger den!"
Jag plockar upp jiffyn och vänder mig till vågen, men något är mysko: jiffyn rör sig! - och piper! Jag bara chockblänger på den lilla påsen och sedan på mannen.
Jag: "Men har du ett djur i jiffypåsen!?"
Jiffymannen: "Ja, det är ett marsvin."
Jag: "Men du kan väl inte skicka ett marsvin i en jiffypåse, fattar du väl!?!???"
Jiffymannen: "Den är till min brorsdotter, hon fyller år."
Jag fortsätter chockblänga på honom och han skruvar lite besvärat på sig.
Jag: "Man får inte skicka levande djur med posten, det är djurplågeri."
Mannen rycker åt sig jiffyn och går därifrån. Jag kan inte göra annat än att blinka förvirrat och följa efter, men när jag kommit ut genom dörren och tittar är han borta.
En halvtimma senare: mannen kommer tillbaka, med en låda. Jag tittar uppgivet på honom.
Jag: "Vad är det i lådan?"
Jiffymannen: *tyst*
Jag: "Är det ett marsvin i lådan?"
Jiffymannen: *tyst*
Tant, bakom honom i kön: "Men har han ett marsvin i lådan?"
Jiffymannen: "Jag vill skicka den här till England."
Lådan piper. Nog fan har han varit dåre nog att byta jiffyn mot en låda och sedan gå till exakt samma post som förut. Inga studieskulder där, inte...
Jag: "Nu är det du som går till zooaffären med det här marsvinet, annars ringer jag polisen!"
Jiffymannen ryggar tillbaka förskräckt: "Men det är mitt marsv-"
Jag: "Det spelar ingen roll, nu går du, säger jag!"
Och ut går han, med tanten hack i häl. Hon kommer tillbaka ungefär en kvart senare för att köpa frimärken och berättar att hon sett till att karln lämnat ifrån sig det stackars djuret.
Det här hände på Postcenter för ett par år sedan, när jag stod lördagspass.
En man kommer in med en grön jiffypåse under armen.
Jag: "Hej, hur kan jag hjälpa till?"
Jiffymannen: "Jag vill skicka den här till England." *lägger jiffyn på disken*
Jag: "Okej, det blir några fler frimärken. Jag tar och väger den!"
Jag plockar upp jiffyn och vänder mig till vågen, men något är mysko: jiffyn rör sig! - och piper! Jag bara chockblänger på den lilla påsen och sedan på mannen.
Jag: "Men har du ett djur i jiffypåsen!?"
Jiffymannen: "Ja, det är ett marsvin."
Jag: "Men du kan väl inte skicka ett marsvin i en jiffypåse, fattar du väl!?!???"
Jiffymannen: "Den är till min brorsdotter, hon fyller år."
Jag fortsätter chockblänga på honom och han skruvar lite besvärat på sig.
Jag: "Man får inte skicka levande djur med posten, det är djurplågeri."
Mannen rycker åt sig jiffyn och går därifrån. Jag kan inte göra annat än att blinka förvirrat och följa efter, men när jag kommit ut genom dörren och tittar är han borta.
En halvtimma senare: mannen kommer tillbaka, med en låda. Jag tittar uppgivet på honom.
Jag: "Vad är det i lådan?"
Jiffymannen: *tyst*
Jag: "Är det ett marsvin i lådan?"
Jiffymannen: *tyst*
Tant, bakom honom i kön: "Men har han ett marsvin i lådan?"
Jiffymannen: "Jag vill skicka den här till England."
Lådan piper. Nog fan har han varit dåre nog att byta jiffyn mot en låda och sedan gå till exakt samma post som förut. Inga studieskulder där, inte...
Jag: "Nu är det du som går till zooaffären med det här marsvinet, annars ringer jag polisen!"
Jiffymannen ryggar tillbaka förskräckt: "Men det är mitt marsv-"
Jag: "Det spelar ingen roll, nu går du, säger jag!"
Och ut går han, med tanten hack i häl. Hon kommer tillbaka ungefär en kvart senare för att köpa frimärken och berättar att hon sett till att karln lämnat ifrån sig det stackars djuret.
Plastpåsemannens hot
Berättat av I:
Det var när I var på väg tillbaka från biten som hon hörde "Öh! Brevbärarjävel! Stanna då, brevbärarjävel!" Hon stannar cykeln och hör vad han har att säga. Han är klädd i sjaviga kläder, har stripigt hår, bär på en nött plastkasse och talar ryckigt och upprört. Han bor på Bergvik och posten kommer så jävla mycket fel.
I frågar vad han heter, för att kunna säga till bärarn på det distriktet att kolla det. Plastpåsemannen vevar med armarna och snäser högt "Det behöver du inte, skit i det du" -han gör klart att hans namn, det får hon minsann inte, thank you very much!
När han står där och vevar, svär och skriker om vartannat börjar det rycka i I's mungipor. Hon försöker att inte skratta åt hela situationen. Det här snappar plastpåsemannen upp som en indisk spottkobra och fräser "Skratta inte! Du ska inte skratta åt mig! Jag har mördat förr!"
I säger att nänänä, hon skrattar inte och försöker hålla sig för råflabb. Efter mycket stor självbehärskning och ytterligare ett par minuter rullar hon mot kontoret igen.
Det var när I var på väg tillbaka från biten som hon hörde "Öh! Brevbärarjävel! Stanna då, brevbärarjävel!" Hon stannar cykeln och hör vad han har att säga. Han är klädd i sjaviga kläder, har stripigt hår, bär på en nött plastkasse och talar ryckigt och upprört. Han bor på Bergvik och posten kommer så jävla mycket fel.
I frågar vad han heter, för att kunna säga till bärarn på det distriktet att kolla det. Plastpåsemannen vevar med armarna och snäser högt "Det behöver du inte, skit i det du" -han gör klart att hans namn, det får hon minsann inte, thank you very much!
När han står där och vevar, svär och skriker om vartannat börjar det rycka i I's mungipor. Hon försöker att inte skratta åt hela situationen. Det här snappar plastpåsemannen upp som en indisk spottkobra och fräser "Skratta inte! Du ska inte skratta åt mig! Jag har mördat förr!"
I säger att nänänä, hon skrattar inte och försöker hålla sig för råflabb. Efter mycket stor självbehärskning och ytterligare ett par minuter rullar hon mot kontoret igen.
Tömt på mer än bara brev
Igår på turen kommer en kvinna 50+ springande när jag är halvvägs tillbaka. Hon hinner ikapp, ylar 'stanna!' och säger med en bestämd röst blandad med flås: "Du har inte tömt 55!"
Jag blinkar till, var ju där för bara några minuter sedan och svarar: "Jo, jag har redan varit där. Det var tomt i postfacket idag."
"Nej, jag lade post där nu," säger hon och tittar uppfordrande på mig. "Du ska tömma den, det är ditt jobb."
"Men jag har redan varit där, det står senast 09.00 på fastighetsboxarna och nu är den efter tolv. Jag tömmer igen imorgon," menar jag.
Inte blir situationen bättre av att kvinnans ansiktsfärg börjar dra åt rött och hon får ett hopknipt ansiktsuttryck som är en förvarning om storm. Händerna knyter sig och vecklas sakta ut igen, det verkar som om hon inte kan bestämma sig för vad hon ska göra.
"Slipp då!" fräser hon sedan och klampar iväg mot sin port.
Jag blinkar till, var ju där för bara några minuter sedan och svarar: "Jo, jag har redan varit där. Det var tomt i postfacket idag."
"Nej, jag lade post där nu," säger hon och tittar uppfordrande på mig. "Du ska tömma den, det är ditt jobb."
"Men jag har redan varit där, det står senast 09.00 på fastighetsboxarna och nu är den efter tolv. Jag tömmer igen imorgon," menar jag.
Inte blir situationen bättre av att kvinnans ansiktsfärg börjar dra åt rött och hon får ett hopknipt ansiktsuttryck som är en förvarning om storm. Händerna knyter sig och vecklas sakta ut igen, det verkar som om hon inte kan bestämma sig för vad hon ska göra.
"Slipp då!" fräser hon sedan och klampar iväg mot sin port.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
