Poof, till er tjänst!

I fick ett telefonsamtal en morgon från en desperat kvinna som till varje pris 'måste' ha sin paketpåse från Haléns eftersom hon 'skulle resa bort' samma kväll och 'vara borta i över en månad'. (Som om man aldrig hade hört den förut...) Men då I är den genomsnälla hedersknyffel hon är, lovade hon att titta i paketburarna när paketen kom och se efter. Hon fick namn, adress och telefonnummer för att kunna leta och sedan ringa tillbaka. I tänkte att det vore praktiskt om hon själv gjorde paketen, varpå S fick stå i kassa 2 och ta emot kunder. Sagt och gjort.

Paketen kom sent, vid 10 och lunchruschens inferno började. S fick jobba så svetten yrde. Någon gång mitt i ruschen hör hon ett avgrundsvrål, men står ändå kvar och servar kunderna. Vi är alla vana vid att göra oss illa åtminstone en till tre gånger per dag i pakethanteringen, eftersom folk slår in paketen dåligt eller skickar för tunga saker och har outbildad ICA-personal som inte kan reglerna för hur tungt privatpersoner får skicka. Därför reflekterar inte S över det hela, utan gör undan kön tills hon får ett andrum att pusta ut i. Då kommer ett illa jämrande smygande från garaget, där paketsorteringen tycks ha upphört.

S ställer fram skylten 'kommer strax' tillsammans med klockan och beger sig bakåt för att se vad som pågår. I garaget hittar hon I liggandes vid en burkant med handen mot foten och ansiktet halvt förvridet i smärta. I har, för att ta reda på Halénspaketet, klivit in i en bur och sorterat sig igenom paketen, hittat nämnda förhatliga paket och sedan tänkt kliva ur buren. Men eftersom hon fått lov att langa ut andra paket för att nå sitt mål har buren blivit lättare och därmed börjat rulla när hon stigit ner. Vanligtvis brukar man tänka på dessa fysikens självklarheter, men I tänkte bara 'paket' när hon klev ur och missade rullet. Hon landade fel med foten, som böjde sig under henne och misstänker hälseneskada. Dottern tillkallas för att köra henne till sjukhus, där läkarna konstaterar att inget är av eller brutet men att det finns en gammal liknande arbetsrelaterad skada som aldrig upptäckts, utöver den nya. De sjukskriver henne därför i tre veckor och ger henne kryckor att hasa runt på.

Kunden, som säkerligen bara velat skynda på förloppet att få sitt paket (de är lika listiga som krävande), hämtade sin guldklimp med ett triumferande leende och bad S samt undertecknad (som då börjat skiftet) att tacka I. Leendet stelnade betänkligt när S syrligt informerade kvinnan om att I på grund av 'den lilla tjänsten' fått en arbetsskada. Med en generad rodnad mumlade hon fram att vi skulle hälsa och smet ut illa kvickt.

Sensmoral? Otack är världens lön. Särskilt på Posten, men det visste vi redan.

Skrymmande

Kund: "Hallå! Jag skulle ha fått ett paket idag!"

Jag: "Har du inte fått någon avi?"

Kund: "Jo, om stort brev, men då måste jag gå till ICA och hämta det och det är så långt att gå!"

Jag: "Men brevet får inte plats i din brevlåda, det är en 30X50 cm stor påse."

Kund: "Jo, men somliga kan inte ha hur stora brevlådor som helst! Jag har en estetiskt tilltalande brevlåda som ska matcha mitt hus! Jag kan inte ha en tunna på gången!"

Jag: "Och då får du också hämta ditt brev hos vårt ombud."

Kund: "Men jag vill ha brevet NU!"

Jag: "Det är bara att börja gå, ta en power walk, det är bara nyttigt serdu!"

Kund: *fnyser* *svär* *går indignerat tillbaka till sin ytterdörr*

Okej. Jag vet att somliga är matchnings- och prylfreak som bara måste ha rätt saker. Men att avsiktligt välja en låda som försämrar ens egen service är bara för dråpligt. ;)

Eftertaxering

Alla större företag har ett svarspostsystem. Ni vet, om man ex. är med i Postkodlotteriet eller någon bokklubb brukar det finnas ett svarskuvert där det står 'svarspost' följt av ett flersiffrigt nummer på raden under. Det är företagets kundnummer för svarspost.

Vissa företag har inte ett svarspostkundnummer, utan kör istället på modellen urklippbar lapp eller dylikt med en ruta där frimärket ska sitta och instruerande text i stil med 'var vänlig frankera' eller 'frankeras'. När personer tar för givet att allt är porto betalt av alla andra än dem själva hamnar talonger, brev, etc. på det lokala företagscentret för lösenbeläggning eller eftertaxering. Om man inte betalar för sig ser Posten därmed till att få betalt för den utförda tjänsten, i detta fall leveransen av försändelsen. Finns det ingen avsändare får mottagaren betala, finns det en avsändare får denne betala. 'S as simple as that.

Det finns dock givetvis oräkneliga roliga varianter kunderna hittar på för att slippa betala för portot. Idag kom ex. ett brev där avsändaren hade skrivit ett 'snillrikt' FRISVAR precis under den lilla frankeringsrutan. En annan mycket beprövad variant är när kunden helt sonika stryker över 'var vänlig frankera' och skriver 'porto betalt' med kulspetspenna ovanför/nedanför. Kreativt så det förslår och alltid lika roande! :D

Den här månaden har däremot ett av företagen kommit på hur de kan sänka avgiften de måste betala för de hundratals brev som kommer ofrankerade varje månad och lösenbeläggs. -Eftersom de är en klubb har de lagt till en ruta på svarskuvertet med tillhörande text: 'Klistra förmånsmärket här så vet vi att du är en av våra GULDkunder och förtjänar de allra bästa förmånerna, super-duper treatment, yadayada.' Och kunderna går på det, glatt klistrandes sina adresser på löpande band så att de blir eftertaxerade...

Vi finner ett STORT sadistiskt nöje i att eftertaxera varenda litet brev, såklart. Vi är ju postkassörer, vi _älskar_ att följa reglerna när folk puckar sig. ;)

Legimitation del 2

Efter det vanliga scenariot måste man ju dra några bubblare. Kunden som blivit bestulen på sin plånbok möter den byråkratiska världens regler, till exempel.

Kund (med Dotter 5+): "Jag ska hämta den här."

Kassör: "Då skriver du på där och så vill jag se din legitimation."

Kund: "Men det är ju den jag ska hämta, min har blivit stulen."

Kassör: "Aha, okej. Har du med dig din förlustanmälan?" (Obligatoriskt, never leave home without it, folks! Vägverket är hårda, den ska inspekteras av utlämnaren.)

Kund: *mulnar till* "Nej, behöver man ha det?"

Kassör: "Om du inte har förlustanmält hos polisen innebär det att Vägverket har registrerat in att du måste visa -och lämna- ditt gamla körkort för att få det nya."

Kund: *börjar skrika hysteriskt om ondska, byråkrati, posten och kassörens sexuella läggning*

Kassör: *sneglar smått oroligt på barnet, som tittar storögt på sin mamma med öppen mun. Den lilla handen svingas ursinnigt i luften av mammas hand*

Kund: *ballar ur totalt, tänker minsann inte ringa Vägverket, mens, barn, män, världen och fanihelvete vad allt är en konspiration!*

Kassör: "LUGN! Lugn, ta det lugnt nu. Jag fixar det här."

Kund: *ser triumferande ut, men ger kassören onda blickar. Barnet ser gråtfärdigt ut*

Kassör: *vänder ryggen till, spärrar upp ögonen i ett 'OMFG' och hämtar körkortet* "Kom ihåg att förlustanmäla nästa gång, det är jag som får ta på mitt ansvar att du bryter reglerna."

Kund: *MORR* Och går ut...

Legimitation?

Det är alltid en höjdare när folk ska hämta ut nytt körkort på företagscenter; man vet aldrig hur ärendet kommer att sluta. Det kan många gånger bli riktigt spännande!

Innan jag börjar dra exempel, låt mig tydliggöra ett faktum. Det är VÄGVERKET och inte Posten som bestämmer reglerna för utlämning. Detta för att skydda personernas egna identiteter. Onward ho!


Det absolut mest vanliga scenariot (haft 2 ggr redan idag) är följande:

En kund kommer in på Företagscenter med en avi. "Eh, hej. Jag ska hämta mitt körkort!"

Kassör: "Då skriver du under, sedan vill jag titta på din legitimation."

Kund: *skriver under*

Kassör: "Legitimation?"

Kund: "Men det är ju den jag ska hämta ut!"

Kassör: "... Okej, har du ID-kort eller pass på dig?"

Kund: *surt* "Nej. Vafan, ska man inte kunna få ut sitt leg i det här jävla landet -tirad: insert valfria svordomar och könsord riktade mot post och kassör, som uppenbarligen är satans sändebud-!!!"

Kassör: "Dessvärre kräver ett utlämnande av rekommenderat brev att kunden kan legitimera sig, jag är ledsen men så är det."

Kund: "Men det står ju inget om det, ju!"

Kassör: "Det står därnere på avin, men om du inte har giltig legitimation kan du alltid ta med dig någon som kan intyga att du är du -och som har giltig legitimation."

Kund: "-valfritt könsord-" *blänger, muttrar, blänger, går*

I vissa fall går inte kunden, utan ställer sig tjurigt i ett hörn och trycker efter att ha förkunnat att (oftast) han inte kommer röra sig ur fläcken förrän han fått ut körkortet. Förr eller senare får man en kund som ska hämta körkortet och får ut det. Då blir det: "Men HAN fick ju ut SITT körkort! Varför då!?!" Svaret blir då självklart: "Han hade giltigt leg." Varpå kunden surmulet klampar ut.

Ibland kan de bli riktigt kreativa i sin jakt på den åtråvärda rosa lappen. En kund raggade upp en person han inte ens kände och dök upp igen för att hämta körkortet. En annan försökte få sin minderåriga dotter som intygsgivare, eftersom treåringen hade pass...

Outgrundliga äro kundens vägar.