Poof, till er tjänst!

I fick ett telefonsamtal en morgon från en desperat kvinna som till varje pris 'måste' ha sin paketpåse från Haléns eftersom hon 'skulle resa bort' samma kväll och 'vara borta i över en månad'. (Som om man aldrig hade hört den förut...) Men då I är den genomsnälla hedersknyffel hon är, lovade hon att titta i paketburarna när paketen kom och se efter. Hon fick namn, adress och telefonnummer för att kunna leta och sedan ringa tillbaka. I tänkte att det vore praktiskt om hon själv gjorde paketen, varpå S fick stå i kassa 2 och ta emot kunder. Sagt och gjort.

Paketen kom sent, vid 10 och lunchruschens inferno började. S fick jobba så svetten yrde. Någon gång mitt i ruschen hör hon ett avgrundsvrål, men står ändå kvar och servar kunderna. Vi är alla vana vid att göra oss illa åtminstone en till tre gånger per dag i pakethanteringen, eftersom folk slår in paketen dåligt eller skickar för tunga saker och har outbildad ICA-personal som inte kan reglerna för hur tungt privatpersoner får skicka. Därför reflekterar inte S över det hela, utan gör undan kön tills hon får ett andrum att pusta ut i. Då kommer ett illa jämrande smygande från garaget, där paketsorteringen tycks ha upphört.

S ställer fram skylten 'kommer strax' tillsammans med klockan och beger sig bakåt för att se vad som pågår. I garaget hittar hon I liggandes vid en burkant med handen mot foten och ansiktet halvt förvridet i smärta. I har, för att ta reda på Halénspaketet, klivit in i en bur och sorterat sig igenom paketen, hittat nämnda förhatliga paket och sedan tänkt kliva ur buren. Men eftersom hon fått lov att langa ut andra paket för att nå sitt mål har buren blivit lättare och därmed börjat rulla när hon stigit ner. Vanligtvis brukar man tänka på dessa fysikens självklarheter, men I tänkte bara 'paket' när hon klev ur och missade rullet. Hon landade fel med foten, som böjde sig under henne och misstänker hälseneskada. Dottern tillkallas för att köra henne till sjukhus, där läkarna konstaterar att inget är av eller brutet men att det finns en gammal liknande arbetsrelaterad skada som aldrig upptäckts, utöver den nya. De sjukskriver henne därför i tre veckor och ger henne kryckor att hasa runt på.

Kunden, som säkerligen bara velat skynda på förloppet att få sitt paket (de är lika listiga som krävande), hämtade sin guldklimp med ett triumferande leende och bad S samt undertecknad (som då börjat skiftet) att tacka I. Leendet stelnade betänkligt när S syrligt informerade kvinnan om att I på grund av 'den lilla tjänsten' fått en arbetsskada. Med en generad rodnad mumlade hon fram att vi skulle hälsa och smet ut illa kvickt.

Sensmoral? Otack är världens lön. Särskilt på Posten, men det visste vi redan.