Posten VS post i butik

Ingenting går upp mot gamla posten. Som f.d. anställd kan jag nu säga detta med gott eftertryck. När man stod i postkassan som kassör var man serviceminded, kom en kund in som var känd och hade glömt leget var det lugnt att lämna ut ändå. Om någon hade problem att stava, hjälpte man till att skriva adressen, kom någon med ett kollinummer gjorde man en dubblett-avi och lämnade ut paketet. Inga konstigheter. Eftersom kunderna alltid återkom var det viktigt att vårda relationerna med dem. Numera är posten ett tragiskt sjunkande skepp begravet till midjan i byråkrati, post i butik och sjunkande antal postcenter. Kassaservicen är såld och avvecklad.

Jag skulle till jobbet på eftermiddagen igår och kunde inte lämna över brorsans julklapp direkt. (Guitar Hero World Tour, som de flesta personer är brodern otålig och ville ha det direkt istället för på julafton.) Farsan och brorsan skulle möta upp efter att paketet hämtats, för att transportera det tvärs över stan hem till den senares lilla etta. Farsan gick tidigare från jobbet, brorsan var eld och lågor. Det hann bli sent och de fick lappen med kollinumret då jag var tvungen att sticka. Tjejen i kassan på ICA hade informerats om att de skulle komma. Men tji fick vi. Hon sken upp som en sol, sade att jag varit där och förvarnat om att de skulle komma. Visst skulle de få ut paketet. Tyvärr stod butikens mor duktig och scannade paket (en del ortsbor kallar henne mörkrets furste, men jag vet inte jag). Hon började givetvis gnälla om att de måste ha mitt leg också. Det var ingen idé att de väntade på att hämta ut paketet, aldrig skulle de få ut det. Farsan, som jobbar på Posten (enhetschef där, dvs golvchef som även jobbat i Postcenter), förklarade att om man har kollinumret och eget leg kan man hämta ut vanliga paket utan adressatens leg. Men nej, tanten var obeveklig tillika synnerligen otrevlig. Det var inte så mycket vad hon sade som sättet, menade lillebror.

Nåja, dagen efter går jag för att hämta paketet och framför givetvis ett klagomål i kassan. I vänlig ton, observera detta. Dessvärre sitter mor duktig i andra kassan med öronen på helspänn och börjar högljutt vilja ha rätt. Ni vet hur sådana där 'rätt'-tanter är; de slåss till sista blodsdroppen om att få sista ordet. Jag förklarar litet lätt att jag har jobbat på några Postcenter och att vi lämnade ut paket mot den uthämtandes leg, adressatens behövs inte. Hon kontrade med att det var ett sms-paket. Jag påpekade att de kommit med hela kollinumret och att om man då gör en dubblett-avi så går det att lämna ut på vanligt sätt. Nu hade hon samlat en liten skara som underhölls. Den stackars tjejen i kassan såg smått skamsen ut över sin kollegas beteende och meddelade mig att hon lämnade ut paketet via dörren, eftersom lådan var av det större slaget. Mor duktig var nu i full raljerande gång och ylade åt tjejen i kassan att de skulle byta plats, hon skulle minsann ringa Postcenter.

Observera: jag hade redan fått ut paketet. Jag frågade således första kassatjejen om jag kunde gå nu eller om jag som kund skulle få vänta på att mor duktig skulle överbevisa mig. När partners ringer till Postcenter brukar nämligen Postcenter agera bror duktig och se byråkratiskt istället för servicemässigt på saker och ting numera. Jag fick alltså stå där och vänta medan tanten som så gärna ville ha rätt ringde sitt Postcenter, som självfallet sade att nej, man kan inte hämta ut paket på kollinumret när det är sms-paket. Man kan bara hämta ut mot avi, om det inte passade kunde jag läsa reglerna (i småprint på ett A4) på väggen! Jag påpekade att bland annat Vällingby Postcenter brukar bistå med att göra en dubblett-avi så att kunden kan hämta ut paketet iallafall. Detta är ett kryphål i sms-paketsröran som man som postkassör mer än gärna hjälper kunden med eftersom denne har köpt en tjänst av Posten. Då ÄR det en avi man hämtar ut på. Det ska inte behöva vara krångel med utlämningen, annat är det med REK och ASS där legitimationsvaliditet står inskriven i grundtjänsten.

Kom det ihåg, kära vänner. Post i butik må vara bra i teorin, men jag personligen saknar servicekänslan och yrkeserfarenheten som många på riktiga Posten har. Hur många gånger har jag inte själv skrivit ut en dubblett på ett kollinummer för att någon ska hämta ett paket? Det är ingen big deal och framförallt löser det ett problem för kunden. Dessutom innebär det inte att man, som mor duktig, ringer och säger att 'jag har en Dispyt med en Mycket Arg Kund här' inför ett större antal andra kunder. Nu var kunden (dvs jag) inte det minsta arg, jag påpekade bara lugnt att man enligt postens regler faktiskt kan lämna ut paketet iallafall om man har kollinumret. Genom att göra en dubblett-avi. Givetvis nämnde tanten inte denna lösning till Postcenter. Då hade hon förmodligen fått ett helt annat svar och det gick ju inte. Hon måste ju få rätt och fullborda sin personliga triumf. Mötet med denna kassörska lämnade en dålig eftersmak i munnen och jag började förstå varför folk kallar henne för mörkrets furste. Men annars brukar ICA sköta posten föredömligt, varför jag inte ska döma ut dem på grund av en anställds kundvidriga beteende.

Julallergi

Det allra roligaste med Postens tevesända julreklam i år är det faktum att brevbäraren som visas i slutet privat aldrig skickar några julkort. Han dissar den biten, varför min mamma finner reklamfilmen mycket, mycket roande. Filmen skanderar 'ingen riktig jul utan Posten' och 'julen kommer med Posten'! Detta förutsätter att riktig jul och julkortsskickandet är synonymt med varandra. Heh. Är det inte underfundigt med en postal nitlott litet off sådär då?...

Växeln, hallå hallå hallååååå...

En man ringer till företagscenter och säger att Posten gjort fel, är ond och ska ge honom pengar. Så långt är allt som vanligt. Det är efter det allt blir litet mer komplicerat.

Han menar att han har beställt varor från ett företag och att de skickat fel saker till honom, varför han rusat in på sitt serviceställe och helt sonika 'lämnat tillbaka' paketet. Han har ringt till företaget och bett dem skicka rätt varor, vilket de också har gjort. Han hämtar ut det nya paketet och det är i sanning rätt varor. Med det nya paketet kommer räkningen, där företaget kräver honom på pengar för de felaktiga varorna också (plus frakt). Därav det upprörda samtalet till oss på företagscenter, dit han hänvisats av servicestället som tröttnat på honom. Han är otrevlig å det grövsta, anklagande och svär som en borstbindare (vi är hundhoror, inkompetenta och min mamma är något också).

Mitt mellan allt svärande och försök att övertala mig till att säga att 'visst kan du få pengar av Posten, vi är ett bottenlöst hål att hämta ersättningspengar ur', konstaterar jag att hans ord var 'jag gick dit och lämnade tillbaka paketet och företaget säger att de inte har fått det'. Som om det vore någon allmän klagohörna på IKEA. Jag frågar därför, ganska skarpt nu, eftersom han har upprepat sin historia och att vi snott honom på pengar ett par gånger allaredan, om han har returnerat paketet ordentligt. Det vill säga skickat tillbaka paketet och inte bara dumpat det hos det stackars postombudet.

En ny omgång där han börjar förklara hela sitt ärende börjar (ordagrant, som om han tog stolpar från en skriven lapp) och avslutas med att vi har gjort fel, är skyldiga honom pengar och att jag är en idiot som inte förstår ett dugg. Han har hört att jag är yngre och spelar överlägsenhetskortet så det står härliga till. Vad han inte har räknat med är att jag ska börja argumentera tillbaka och idiotförklara honom, inte rakt på förstås utan bara genom att förklara för honom, som om han vore en treåring, hur det går till att skicka paket. När ett paket har nått sin destination är Postens arbete slutfört, Posten är inte ansvarig för att företag skickar fel varor och är inte heller ansvarig för att gratis skicka tillbaka när så sker. Postens tjänst är redan utförd till punkt och pricka. Eftersom returen av paketet inte betalats har detta heller ej skickats tillbaka till avsändaren.

Det blir tyst i luren, som om han tänker riktigt ordentligt.

Sedan börjar han om igen. Denna gång medger han att han har sprungit in på servicestället, skällt ut ombudet och lämnat paketet utan att betala returfrakt. Jag förklarar återigen att det är det enkla skälet till att han därför blir debiterad dubbla summan. Man måste alltid betala returen, Posten har skött sin del och levererat ett paket, avsändaren har gjort fel och kunden hade kunnat skicka tillbaka paketet, ta kvitto på summan och ha att vifta med för att få ersättning av den felande avsändaren. Mannen är inte nöjd, men lägger på.

Fem minuter senare ringer han igen och jag lämnar över luren till G, som i stort sett säger samma sak som jag har gjort; han får tala med avsändaren och betala för sig. När svordomarna börjar hagla är G dock mer burdus än jag, 30 år i ett företag gör en väl det...

Mannen ringer konstant i flera timmar och faxar dessutom kopior på fraktsedeln (på paketet han NU har hämtat ut) för att försöka få ersättning. Det gamla har han inget kollinummer på eftersom han har slängt pappren förra gången. Kvittot han skickar över på uthämtat PF tillhör även det de nya varorna han hämtat ut. Svaret han får är detsamma, även när saken har undersökts. Vi ringer nämligen även serviceställena och kollar när något är skumt. De bekräftar att han aldrig har returnerat paketet samt att han har väntat i två veckor med att reklamera, vilket har gjort att de inte har kunnat söka fram något kolli-ID genom datasystemet (som bara har bakloggar 5 dagar).

Mannen ger sig inte, sin hopplösa situation till trots, istället ringer han tre gånger till nästa dag. Men då jobbar inte jag. Tack och lov.

Poof, till er tjänst!

I fick ett telefonsamtal en morgon från en desperat kvinna som till varje pris 'måste' ha sin paketpåse från Haléns eftersom hon 'skulle resa bort' samma kväll och 'vara borta i över en månad'. (Som om man aldrig hade hört den förut...) Men då I är den genomsnälla hedersknyffel hon är, lovade hon att titta i paketburarna när paketen kom och se efter. Hon fick namn, adress och telefonnummer för att kunna leta och sedan ringa tillbaka. I tänkte att det vore praktiskt om hon själv gjorde paketen, varpå S fick stå i kassa 2 och ta emot kunder. Sagt och gjort.

Paketen kom sent, vid 10 och lunchruschens inferno började. S fick jobba så svetten yrde. Någon gång mitt i ruschen hör hon ett avgrundsvrål, men står ändå kvar och servar kunderna. Vi är alla vana vid att göra oss illa åtminstone en till tre gånger per dag i pakethanteringen, eftersom folk slår in paketen dåligt eller skickar för tunga saker och har outbildad ICA-personal som inte kan reglerna för hur tungt privatpersoner får skicka. Därför reflekterar inte S över det hela, utan gör undan kön tills hon får ett andrum att pusta ut i. Då kommer ett illa jämrande smygande från garaget, där paketsorteringen tycks ha upphört.

S ställer fram skylten 'kommer strax' tillsammans med klockan och beger sig bakåt för att se vad som pågår. I garaget hittar hon I liggandes vid en burkant med handen mot foten och ansiktet halvt förvridet i smärta. I har, för att ta reda på Halénspaketet, klivit in i en bur och sorterat sig igenom paketen, hittat nämnda förhatliga paket och sedan tänkt kliva ur buren. Men eftersom hon fått lov att langa ut andra paket för att nå sitt mål har buren blivit lättare och därmed börjat rulla när hon stigit ner. Vanligtvis brukar man tänka på dessa fysikens självklarheter, men I tänkte bara 'paket' när hon klev ur och missade rullet. Hon landade fel med foten, som böjde sig under henne och misstänker hälseneskada. Dottern tillkallas för att köra henne till sjukhus, där läkarna konstaterar att inget är av eller brutet men att det finns en gammal liknande arbetsrelaterad skada som aldrig upptäckts, utöver den nya. De sjukskriver henne därför i tre veckor och ger henne kryckor att hasa runt på.

Kunden, som säkerligen bara velat skynda på förloppet att få sitt paket (de är lika listiga som krävande), hämtade sin guldklimp med ett triumferande leende och bad S samt undertecknad (som då börjat skiftet) att tacka I. Leendet stelnade betänkligt när S syrligt informerade kvinnan om att I på grund av 'den lilla tjänsten' fått en arbetsskada. Med en generad rodnad mumlade hon fram att vi skulle hälsa och smet ut illa kvickt.

Sensmoral? Otack är världens lön. Särskilt på Posten, men det visste vi redan.

Legimitation del 3

Jurister är alltid värst. En kvart i stängningstid kommer en äldre dam rusande in på Företagscenter, hon ställer sig vid kassan, flåsar och hämtar andan. Sedan säger hon:

"Jag ska hämta ett körkort, men jag kommer stöta på patrull."

Kassör: "Har du giltig legitimation med dig?"

Tant: "Jadå!" *viftar med passet*

Kassör: "Då blir det nog ingen patrull, det ska bara vara att hämta ut!"

Tant: "Jo, men det är min dotters körkort och hon ska resa bort imorgon och hon jobbar till jättesent på en juristfirma, du vet hur det är..."

Kassör: "Ja, då är det rätt kört. Det är personlig utlämning på körkort och utökad identitetskontroll. Hon kanske kan hämta det efter semestern? Det ligger i 30 dagar."

Tant: "Men det är min dotters körkort och hon måste verkligen ha det och hon ska åka bort imorgon och vara borta i tre månader och hon jobbar så sent, det blir rena nätterna och hon ska upp tidigt imorgon och hinna med planet och jag har precis åkt ända från Borås för att hämta det åt henne."

Kassör: "Oj då, det var långt du fick åka. Jag ber om ursäkt, men jag kan inte göra så mycket mer."

Tant: "Men hon är jurist, ge mig telefonen så kan jag ringa och få hennes tillstånd!"

Kassör: "Men det styrker inte hennes identitet, hon har ju inte skrivit på avin heller, ser jag. Namnteckningen måste matcha, det är ett av kriterierna i den utökade identitetskontrollen."

Tant: "Ge mig telefonen!"

Kassör: *SUCK* "Nej, det är personlig utlämning. Då får jag returnera försändelsen, eftersom du inte har juridisk rättighet att hämta ut en annan människas körkort. Jag har ingen garanti för att du inte är en bedragare som tänker stjäla hennes identitet eller dylikt, jag vet att ni är släkt, men det är principen: det handlar om ett personjuridiskt skydd."

Tant: "Men hon är ju jurist! Hon SADE att jag kunde hämta ut det! HON SADE!"

Kassör: "Är hon jurist borde hon ha koll på det här."

Tant: "Ge mig telefonen!"

*käbbel, frustration och tickande minuter går*

Fem i stängning, en storkund lämnar post. Bilen som ska hämta post och värde har kommit och chauffören väntar på sin last.

Kassör: *stressad, tanten vill inte röra sig ur fläcken*

Tant: "Om du skriver på..."

Kassör: "Nänänä, DU skriver på. Om någon ska begå urkundsförfalskning så är det du, som har en dotter som är jurist. Skriv på, så får du ut kortet."

Tant: *triumferande* "Haha! Tack! Jag visste väl att det skulle gå!"

*får kortet och springer mot sin bil*

Kassör: *skakar på huvudet, stressgör avgåendepost och värde*

Skrymmande

Kund: "Hallå! Jag skulle ha fått ett paket idag!"

Jag: "Har du inte fått någon avi?"

Kund: "Jo, om stort brev, men då måste jag gå till ICA och hämta det och det är så långt att gå!"

Jag: "Men brevet får inte plats i din brevlåda, det är en 30X50 cm stor påse."

Kund: "Jo, men somliga kan inte ha hur stora brevlådor som helst! Jag har en estetiskt tilltalande brevlåda som ska matcha mitt hus! Jag kan inte ha en tunna på gången!"

Jag: "Och då får du också hämta ditt brev hos vårt ombud."

Kund: "Men jag vill ha brevet NU!"

Jag: "Det är bara att börja gå, ta en power walk, det är bara nyttigt serdu!"

Kund: *fnyser* *svär* *går indignerat tillbaka till sin ytterdörr*

Okej. Jag vet att somliga är matchnings- och prylfreak som bara måste ha rätt saker. Men att avsiktligt välja en låda som försämrar ens egen service är bara för dråpligt. ;)

Vadå ge brevbäraren tydliga instruktioner?

Är på biten och går i husen med fastighetsboxar. Det är vitvarubyte på gång och port 47 är fullproppad med fristående spisar, kylar och frysar. Givetvis framför boxanläggningen dessutom. Det vore ju ingen utmaning annars! :)

En av de boende kommer och skramlar med sin nyckel när jag håller på att lägga i reklamen. Tar alltid den först och sedan posten, så man vet vilka det är som ska ha. Karln vill låsa upp sin box och jag säger artigt att posten inte ligger i än, men den kommer strax. Med trotsig nonchalans låser han upp sin låda, tar reklamen och säger: "Vad bra, då kan jag slänga reklamen direkt." Han rycker åt sig Svepet och går mot soprummet. Kvar står jag och undrar hur 17 det kommer sig att han inte sätter upp en 'ej reklam'-skylt om han nu inte vill ha reklam. Mycket är jag, men synsk står inte på mitt CV...

Bara för att klargöra en sak, kära kunder; vi brevbärare ÄLSKAR de som inte vill ha reklam. Det innebär att vi under posttunga dagar slipper att ta med oss en halv bit till ut, de som har märkt upp lådorna är våra hjältar. Sätt upp 'ingen reklam' på brevlådan och skona din brevbärares rygg! :)

Eftertaxering

Alla större företag har ett svarspostsystem. Ni vet, om man ex. är med i Postkodlotteriet eller någon bokklubb brukar det finnas ett svarskuvert där det står 'svarspost' följt av ett flersiffrigt nummer på raden under. Det är företagets kundnummer för svarspost.

Vissa företag har inte ett svarspostkundnummer, utan kör istället på modellen urklippbar lapp eller dylikt med en ruta där frimärket ska sitta och instruerande text i stil med 'var vänlig frankera' eller 'frankeras'. När personer tar för givet att allt är porto betalt av alla andra än dem själva hamnar talonger, brev, etc. på det lokala företagscentret för lösenbeläggning eller eftertaxering. Om man inte betalar för sig ser Posten därmed till att få betalt för den utförda tjänsten, i detta fall leveransen av försändelsen. Finns det ingen avsändare får mottagaren betala, finns det en avsändare får denne betala. 'S as simple as that.

Det finns dock givetvis oräkneliga roliga varianter kunderna hittar på för att slippa betala för portot. Idag kom ex. ett brev där avsändaren hade skrivit ett 'snillrikt' FRISVAR precis under den lilla frankeringsrutan. En annan mycket beprövad variant är när kunden helt sonika stryker över 'var vänlig frankera' och skriver 'porto betalt' med kulspetspenna ovanför/nedanför. Kreativt så det förslår och alltid lika roande! :D

Den här månaden har däremot ett av företagen kommit på hur de kan sänka avgiften de måste betala för de hundratals brev som kommer ofrankerade varje månad och lösenbeläggs. -Eftersom de är en klubb har de lagt till en ruta på svarskuvertet med tillhörande text: 'Klistra förmånsmärket här så vet vi att du är en av våra GULDkunder och förtjänar de allra bästa förmånerna, super-duper treatment, yadayada.' Och kunderna går på det, glatt klistrandes sina adresser på löpande band så att de blir eftertaxerade...

Vi finner ett STORT sadistiskt nöje i att eftertaxera varenda litet brev, såklart. Vi är ju postkassörer, vi _älskar_ att följa reglerna när folk puckar sig. ;)

Legimitation del 2

Efter det vanliga scenariot måste man ju dra några bubblare. Kunden som blivit bestulen på sin plånbok möter den byråkratiska världens regler, till exempel.

Kund (med Dotter 5+): "Jag ska hämta den här."

Kassör: "Då skriver du på där och så vill jag se din legitimation."

Kund: "Men det är ju den jag ska hämta, min har blivit stulen."

Kassör: "Aha, okej. Har du med dig din förlustanmälan?" (Obligatoriskt, never leave home without it, folks! Vägverket är hårda, den ska inspekteras av utlämnaren.)

Kund: *mulnar till* "Nej, behöver man ha det?"

Kassör: "Om du inte har förlustanmält hos polisen innebär det att Vägverket har registrerat in att du måste visa -och lämna- ditt gamla körkort för att få det nya."

Kund: *börjar skrika hysteriskt om ondska, byråkrati, posten och kassörens sexuella läggning*

Kassör: *sneglar smått oroligt på barnet, som tittar storögt på sin mamma med öppen mun. Den lilla handen svingas ursinnigt i luften av mammas hand*

Kund: *ballar ur totalt, tänker minsann inte ringa Vägverket, mens, barn, män, världen och fanihelvete vad allt är en konspiration!*

Kassör: "LUGN! Lugn, ta det lugnt nu. Jag fixar det här."

Kund: *ser triumferande ut, men ger kassören onda blickar. Barnet ser gråtfärdigt ut*

Kassör: *vänder ryggen till, spärrar upp ögonen i ett 'OMFG' och hämtar körkortet* "Kom ihåg att förlustanmäla nästa gång, det är jag som får ta på mitt ansvar att du bryter reglerna."

Kund: *MORR* Och går ut...

Legimitation?

Det är alltid en höjdare när folk ska hämta ut nytt körkort på företagscenter; man vet aldrig hur ärendet kommer att sluta. Det kan många gånger bli riktigt spännande!

Innan jag börjar dra exempel, låt mig tydliggöra ett faktum. Det är VÄGVERKET och inte Posten som bestämmer reglerna för utlämning. Detta för att skydda personernas egna identiteter. Onward ho!


Det absolut mest vanliga scenariot (haft 2 ggr redan idag) är följande:

En kund kommer in på Företagscenter med en avi. "Eh, hej. Jag ska hämta mitt körkort!"

Kassör: "Då skriver du under, sedan vill jag titta på din legitimation."

Kund: *skriver under*

Kassör: "Legitimation?"

Kund: "Men det är ju den jag ska hämta ut!"

Kassör: "... Okej, har du ID-kort eller pass på dig?"

Kund: *surt* "Nej. Vafan, ska man inte kunna få ut sitt leg i det här jävla landet -tirad: insert valfria svordomar och könsord riktade mot post och kassör, som uppenbarligen är satans sändebud-!!!"

Kassör: "Dessvärre kräver ett utlämnande av rekommenderat brev att kunden kan legitimera sig, jag är ledsen men så är det."

Kund: "Men det står ju inget om det, ju!"

Kassör: "Det står därnere på avin, men om du inte har giltig legitimation kan du alltid ta med dig någon som kan intyga att du är du -och som har giltig legitimation."

Kund: "-valfritt könsord-" *blänger, muttrar, blänger, går*

I vissa fall går inte kunden, utan ställer sig tjurigt i ett hörn och trycker efter att ha förkunnat att (oftast) han inte kommer röra sig ur fläcken förrän han fått ut körkortet. Förr eller senare får man en kund som ska hämta körkortet och får ut det. Då blir det: "Men HAN fick ju ut SITT körkort! Varför då!?!" Svaret blir då självklart: "Han hade giltigt leg." Varpå kunden surmulet klampar ut.

Ibland kan de bli riktigt kreativa i sin jakt på den åtråvärda rosa lappen. En kund raggade upp en person han inte ens kände och dök upp igen för att hämta körkortet. En annan försökte få sin minderåriga dotter som intygsgivare, eftersom treåringen hade pass...

Outgrundliga äro kundens vägar.

PR-tanten emigrerar

PR-tanten var och gjorde en ny tillfällig eftersändning hos M. Men nu ska hon styra om sin post till ett helt annat kontor, till M's stora glädje!

När M förklarade att den post som PR-tanten har begärt direktadresserad till det här företagscentret kommer ligga här och sedan returneras efter 30 dagar, visade PR-tanten sitt sanna jag och väste att postens service är anskrämlig. Hon rabblade elakheter och tog tid på sig, sedan vände hon på klacken och gick (vilket var tur då det var kö ända till dörren). Hon glömde däremot kvar sina cigaretter vid disken.

M ropade såklart "Hallå, du glömde dina cigaretter!" varpå PR-tanten ursinnigt tågade tillbaka till kassan och slet åt sig paketet bitskt fräsandes "Och nu vet alla att jag röker också!" M replikerade lugnt med "Nej, jag sade inte att du rökte. Jag sade att du hade glömt dina cigaretter." PR-tanten blängde på M med mord i blicken och svepte sedan oförrättat ut genom dörren med näsan högt i vädret.

Och det var förmodligen den sista gången M såg PR-tanten, om ödet står henne bi.

It's alive! The jiffypåse is alive!!!

Ni vet hur de ser ut, påsarna man kan köpa av postens ombud. Gröna, färdigfrankerade saker i storlekarna s, m, l, xl. Skönheten med påsarna är att man köper den storlek man vill ha och sedan är det fritt att proppa i ända upp till två kilo och skicka, till ett relativt överkomligt pris. Ska man däremot skicka jiffyn utrikes brukar man få merfrankera för att kompensera kostnaden.

Det här hände på Postcenter för ett par år sedan, när jag stod lördagspass.

En man kommer in med en grön jiffypåse under armen.

Jag: "Hej, hur kan jag hjälpa till?"

Jiffymannen: "Jag vill skicka den här till England." *lägger jiffyn på disken*

Jag: "Okej, det blir några fler frimärken. Jag tar och väger den!"

Jag plockar upp jiffyn och vänder mig till vågen, men något är mysko: jiffyn rör sig! - och piper! Jag bara chockblänger på den lilla påsen och sedan på mannen.

Jag: "Men har du ett djur i jiffypåsen!?"

Jiffymannen: "Ja, det är ett marsvin."

Jag: "Men du kan väl inte skicka ett marsvin i en jiffypåse, fattar du väl!?!???"

Jiffymannen: "Den är till min brorsdotter, hon fyller år."

Jag fortsätter chockblänga på honom och han skruvar lite besvärat på sig.

Jag: "Man får inte skicka levande djur med posten, det är djurplågeri."

Mannen rycker åt sig jiffyn och går därifrån. Jag kan inte göra annat än att blinka förvirrat och följa efter, men när jag kommit ut genom dörren och tittar är han borta.

En halvtimma senare: mannen kommer tillbaka, med en låda. Jag tittar uppgivet på honom.

Jag: "Vad är det i lådan?"

Jiffymannen: *tyst*

Jag: "Är det ett marsvin i lådan?"

Jiffymannen: *tyst*

Tant, bakom honom i kön: "Men har han ett marsvin i lådan?"

Jiffymannen: "Jag vill skicka den här till England."

Lådan piper. Nog fan har han varit dåre nog att byta jiffyn mot en låda och sedan gå till exakt samma post som förut. Inga studieskulder där, inte...

Jag: "Nu är det du som går till zooaffären med det här marsvinet, annars ringer jag polisen!"

Jiffymannen ryggar tillbaka förskräckt: "Men det är mitt marsv-"

Jag: "Det spelar ingen roll, nu går du, säger jag!"

Och ut går han, med tanten hack i häl. Hon kommer tillbaka ungefär en kvart senare för att köpa frimärken och berättar att hon sett till att karln lämnat ifrån sig det stackars djuret.

Plastpåsemannens hot

Berättat av I:

Det var när I var på väg tillbaka från biten som hon hörde "Öh! Brevbärarjävel! Stanna då, brevbärarjävel!" Hon stannar cykeln och hör vad han har att säga. Han är klädd i sjaviga kläder, har stripigt hår, bär på en nött plastkasse och talar ryckigt och upprört. Han bor på Bergvik och posten kommer så jävla mycket fel.

I frågar vad han heter, för att kunna säga till bärarn på det distriktet att kolla det. Plastpåsemannen vevar med armarna och snäser högt "Det behöver du inte, skit i det du" -han gör klart att hans namn, det får hon minsann inte, thank you very much!

När han står där och vevar, svär och skriker om vartannat börjar det rycka i I's mungipor. Hon försöker att inte skratta åt hela situationen. Det här snappar plastpåsemannen upp som en indisk spottkobra och fräser "Skratta inte! Du ska inte skratta åt mig! Jag har mördat förr!"

I säger att nänänä, hon skrattar inte och försöker hålla sig för råflabb. Efter mycket stor självbehärskning och ytterligare ett par minuter rullar hon mot kontoret igen.

Tömt på mer än bara brev

Igår på turen kommer en kvinna 50+ springande när jag är halvvägs tillbaka. Hon hinner ikapp, ylar 'stanna!' och säger med en bestämd röst blandad med flås: "Du har inte tömt 55!"

Jag blinkar till, var ju där för bara några minuter sedan och svarar: "Jo, jag har redan varit där. Det var tomt i postfacket idag."

"Nej, jag lade post där nu," säger hon och tittar uppfordrande på mig. "Du ska tömma den, det är ditt jobb."

"Men jag har redan varit där, det står senast 09.00 på fastighetsboxarna och nu är den efter tolv. Jag tömmer igen imorgon," menar jag.

Inte blir situationen bättre av att kvinnans ansiktsfärg börjar dra åt rött och hon får ett hopknipt ansiktsuttryck som är en förvarning om storm. Händerna knyter sig och vecklas sakta ut igen, det verkar som om hon inte kan bestämma sig för vad hon ska göra.

"Slipp då!" fräser hon sedan och klampar iväg mot sin port.

Paranoid Poste Restante

Poste Restante (PR även kallat) kan man som kund beställa om man tillfälligtvis inte har en fast adress eller om man av någon fördold anledning inte vill ha posten hemlevererad. Posten ligger uppsorterad i bokstavsordning, ofta läggs breven i eftersändningskuver och ankomststämplas eftersom ej uthämtad post ska returneras efter 30 dagars liggetid.

IM-H (i fortsättningen kallad PR-tanten) var hos M i företagscenter i förrgår och skulle hämta sin PR-post. Det är en strikt dam med grått hår och järnhård blick som har en smärre förföljelsemani. Hon är alltid övertygad om att någon har stulit hennes post eller har lagt undan den för att jävlas. Tro nu inte att vi inte har varit frestade att göra just detta, men posten ligger reglementsenligt i sin PR-lådda, som sig bör. Det var inget undantag den här gången: PR-tanten tog för givet att hon inte fått ut all sin post och stannade i över en timma för att terroriserade M genom att psykstirra på henne samtidigt som en grundlig utfrågning gjordes. Enligt uppgift blottades det tänder och hyperventilerades. -Efter 74 minuters käftande konstaterade M att 'Nu får du ta och ge dig' varpå PR-tanten muttrade något om Posten, huvudkontor och klaga. Sedan gick hon sin väg.

M bävar redan inför nästa besök om ett par veckor.

Galapremiär!

Röda mattan är utrullad och champagnekorkarna poppar i luften likt 1812:an! Who am I kidding? Posten är luspank, det blir smutsig, utnött brun entrématta och bubblande alkofri cider från det lokala ICA. -Med lite tur har någon lyckats ratta in någon radiokanal, förmodligen Rix morgonzoo...

Vi lever i besparingarnas tid sedan ett antal år tillbaka. Allt fler postkontor, kassaservicar och rutter läggs ner (eller begränsas) och kunderna hatar oss med en intensitet som enbart matchas av det blinda ursinne som kännetecknar hockeylandskamper mot Finland. Allt blir bara sämre, det finns inget ljus i tunnelns slut. Bara mörker. Mao. ett perfekt utgångsläge för en blogg!

Svart bitterhet och humor utlovas tillsammans med hinkvis av hat. Skål, kamrater!